trassel, hugg i hjärtat....
jodå en del blev ju gjort idag i alla fall ;P
jag och jamie tog oss iväg och hämtade upp magnus på jobbet och åkte ut till lidingö där vi besökte gravarna och tände ljus. mormor, morfar, faster, farbror och gudfar och en fin tanke till mormors föräldrar som också ligger där.
farfar o farmor finns i en kyrka i stan så det får bli en annan dag. kändes väldigt befriande att komma dit.
kanske låter konstigt att det kan vara befriande men jag kan inte komma på ett bättre ord. det gör så onte i hjärtat varje gång, jag saknar dem så otroligt mycket. jag tror inte på ett liv efter detta men samtidigt VILL jag göra det. jag hoppas att dem sitter och ser mig att dem får se jamie att jag gör dem stolt att dem ser och vet att jag tänker på dem. jag hoppas att dem ser att jag är lycklig. fanns så mycket dem hade kvar...jag var inte redo att förlora dem...dem skulle ju se mig komma nån vart, dem skulle se mig bli mamma och så småning om gifta mig, dem skulle ju vara där....fan....jag hoppas att dem har det bra, attt dem får vara med varandra och att mormor och gudfar inte längre plågas av sina cancersmärtor...men jag tror dem har de bra o innan dem hinner sakna mig så är jag där hos dem...kaffet hinner precis bli klart...så hoppas jag det äräven om det för mig är många år kvar....
efter gravarna åkte vi förbi affären jag brukade jobba på, den sötaste, minsta lilla icabutiken du kan tänka dig.
och efter de bestämde jag mig för att det var dags att träffa min biologiska mamma, jamies mormor...dem har ju fortfarande inte träffats..vi åkte hem till dem och stannade utanför och väntade i 45 minuter... jag hade precis gett upp magnus hade satt jamie i barnstolen och jag var påväg att starta bilen men då kom dem. min mamma, tvillingbror syster och systerdotter....de var så stekt som om ingen av oss vet hur vi ska umgås. mamma hälsade på magnus. min syster som iinte alls gillar mig (har aldrig gjort, inget mer med de) tog sin dotter (2år) och gick men lilla tösen ville till mormor. dock ställde sig min syster en meter ifrån mig med ryggen emotmig och vägrade hälsa, hennes dotter fick inte hälsa på varken mig eller jamie......att vi inte är vänner kan jag acceptera men vanlig j*vla respekt kan man visa hon är fan 28år och borde vara vuxen nog att visa rent vett....men tydligen avskyr hon mig så... kul att se min tvilling, ska försöka få så vi kan ses någon dag och jamie får lära känna honom, ska se om min mamma kanske vill ta en fika någon dag men jag vet inte.... jag vill ha en relation till min mamma, det vill jag verkligen men det är inte lätt. min mamma har sagtupp kontakten med mig 4 gånger och bett mig dra åt h*lvte... de flesta säger åt mig att gå vidare, att sluta försöka eftersom jag blir så krossad, så liten, ynklig och förstörd...så trasig men jag vill, jag vill ha en mamma jag vill kunna prata med henne , få en kram kunna prata om jamie med, få höra om när jag var liten....men detär så svårt..
hon sa att jamie var jätefin, att han varotroligt lik mig.... nästa gång kanske jamie o jag får en kram, om detblir någon nästa gång....
ledsen om det blev rörigt och felstavatmen för mycket tankar som vill ut samtigt...hoppas det går att läsa för er som vill
ne nu måste ja sluta...ska gå och lägga mig, men först ska ja kolla på pensionärs jävlar med älskling!
ha det!
jag och jamie tog oss iväg och hämtade upp magnus på jobbet och åkte ut till lidingö där vi besökte gravarna och tände ljus. mormor, morfar, faster, farbror och gudfar och en fin tanke till mormors föräldrar som också ligger där.
farfar o farmor finns i en kyrka i stan så det får bli en annan dag. kändes väldigt befriande att komma dit.
kanske låter konstigt att det kan vara befriande men jag kan inte komma på ett bättre ord. det gör så onte i hjärtat varje gång, jag saknar dem så otroligt mycket. jag tror inte på ett liv efter detta men samtidigt VILL jag göra det. jag hoppas att dem sitter och ser mig att dem får se jamie att jag gör dem stolt att dem ser och vet att jag tänker på dem. jag hoppas att dem ser att jag är lycklig. fanns så mycket dem hade kvar...jag var inte redo att förlora dem...dem skulle ju se mig komma nån vart, dem skulle se mig bli mamma och så småning om gifta mig, dem skulle ju vara där....fan....jag hoppas att dem har det bra, attt dem får vara med varandra och att mormor och gudfar inte längre plågas av sina cancersmärtor...men jag tror dem har de bra o innan dem hinner sakna mig så är jag där hos dem...kaffet hinner precis bli klart...så hoppas jag det äräven om det för mig är många år kvar....
efter gravarna åkte vi förbi affären jag brukade jobba på, den sötaste, minsta lilla icabutiken du kan tänka dig.
och efter de bestämde jag mig för att det var dags att träffa min biologiska mamma, jamies mormor...dem har ju fortfarande inte träffats..vi åkte hem till dem och stannade utanför och väntade i 45 minuter... jag hade precis gett upp magnus hade satt jamie i barnstolen och jag var påväg att starta bilen men då kom dem. min mamma, tvillingbror syster och systerdotter....de var så stekt som om ingen av oss vet hur vi ska umgås. mamma hälsade på magnus. min syster som iinte alls gillar mig (har aldrig gjort, inget mer med de) tog sin dotter (2år) och gick men lilla tösen ville till mormor. dock ställde sig min syster en meter ifrån mig med ryggen emotmig och vägrade hälsa, hennes dotter fick inte hälsa på varken mig eller jamie......att vi inte är vänner kan jag acceptera men vanlig j*vla respekt kan man visa hon är fan 28år och borde vara vuxen nog att visa rent vett....men tydligen avskyr hon mig så... kul att se min tvilling, ska försöka få så vi kan ses någon dag och jamie får lära känna honom, ska se om min mamma kanske vill ta en fika någon dag men jag vet inte.... jag vill ha en relation till min mamma, det vill jag verkligen men det är inte lätt. min mamma har sagtupp kontakten med mig 4 gånger och bett mig dra åt h*lvte... de flesta säger åt mig att gå vidare, att sluta försöka eftersom jag blir så krossad, så liten, ynklig och förstörd...så trasig men jag vill, jag vill ha en mamma jag vill kunna prata med henne , få en kram kunna prata om jamie med, få höra om när jag var liten....men detär så svårt..
hon sa att jamie var jätefin, att han varotroligt lik mig.... nästa gång kanske jamie o jag får en kram, om detblir någon nästa gång....
ledsen om det blev rörigt och felstavatmen för mycket tankar som vill ut samtigt...hoppas det går att läsa för er som vill
ne nu måste ja sluta...ska gå och lägga mig, men först ska ja kolla på pensionärs jävlar med älskling!
ha det!
Kommentarer
Trackback
